Bandoleros i bergen – El Bizco de El Borge och banditerna på kungsvägarna

← Alla berättelser om pirater och smugglare

Vilka var bandoleros?

Ordet kommer av bandola, remmen över axeln som geväret hängde i. En bandolero var en beväpnad man som levde av rån i bergen, ofta i ett band, en partida. Enligt spanska Wikipedia var Andalusien ett av fem områden i Spanien där banditer var ett ständigt problem, och toppen kom på 1800-talet efter kriget mot Napoleon (1808–1814), under kung Ferdinand VII.

Orsakerna var desamma gång på gång: fattigdom, stora gods och jordlösa daglönare, inbördeskrig och politisk oro, och en statsapparat som inte kunde hålla ordning på landsbygden. Bergen gav skydd, och många bönder hjälpte banditerna med mat och varningar – av rädsla, mot betalning eller för att de var släkt. Gränsen till smuggling var flytande (läs mer i Smugglarna på kusten).

Fenomenet är äldre än 1800-talet. På 1500-talet höll de moriska monfíes till i bergen i kungariket Granada. Enligt historikern Francisco Andújar Castillo (Universidad de Sevilla) höll de sig särskilt till de stora vägarna – "framför allt den som förband Motril med staden Granada" – och år 1507 angrep de stadsrådet i Motril. För muslimerna var de inte brottslingar utan motståndsmän.

Romantiken – och verkligheten

De utländska resenärerna på 1800-talet älskade banditerna. Engelsmännen Richard Ford och George Borrow, fransmännen Prosper Mérimée och Théophile Gautier och tecknaren Gustave Doré skrev om och tecknade dem som stolta, fria män i kort jacka med gevär och kniv. Om den mest berömde, José María "El Tempranillo" (född ca 1800–1805 nära Lucena, död 1833), tillskrivs Mérimée meningen: "I Spanien regerar kungen, men i Sierra Morena regerar El Tempranillo." I augusti 1832 benådades han och hans män av kungen mot att de jagade andra banditer. Ett år senare dödades han i ett bakhåll i Alameda i Málagaprovinsen.

Myten om den ädle rövaren som tog från de rika och gav till de fattiga fästes särskilt vid Diego Corrientes från Utrera (1757–1781), som stal hästar från de stora godsen. Han hängdes i Sevilla den 30 mars 1781, och kroppen styckades och skickades runt till de provinser där han hade rövat. Först 67 år senare, 1848, blev han hjälten i skådespelet "Diego Corrientes eller den gavmilde banditen".

Verkligheten var mindre charmig. Bandens affär var kidnappningar mot lösen, hotbrev till godsägare och rån på vägarna – och den som skvallrade kunde bli dödad. Det gäller även vår trakt, som berättelsen om El Bizco nedan visar.

Överfall på kungsvägarna

Före järnvägen gick handeln mellan kusten och Granada längs smala mulåsnestigar och några få farbara vägar. Den viktigaste i Axarquía var kungsvägen (camino real) mellan Málaga och Granada över Alfarnate. Vid vägen ligger fortfarande det gamla värdshuset Venta de Alfarnate. Enligt andalucia.com är den äldsta skriftliga källan om värdshuset ett köpebrev från 1691, och en kakelplatta utanför berättar att ett beväpnat band på 12 man rånade postvagnen från Málaga här den 21 april 1850. I mars 1824 övernattade den kände madridbanditen Luis Candelas på värdshuset under bevakning på väg till fängelset i Málaga.

Österut var vägen från Motril till Granada genom Lecrín-dalen den stora förbindelsen. Enligt Revista de Obras Públicas började arbetet på en ny, farbar landsväg i april 1839 vid Suspiro del Moro söder om Granada. Den siste kände banditen från Motril var enligt lokalhistorikern Manuel Domínguez García José Terrón, som 1871 var med och överföll en köpmannafamilj i staden, rymde från fängelset 1873, ledde ett band med kidnappningar och hotbrev, greps av Guardia Civil 1874 och dömdes till döden – och rymde igen från fängelset i Granada i september 1875.

El Bizco de El Borge

Luis Muñoz García föddes i El Borge den 2 september 1837 som enda barnet till fattiga lantarbetare. Han var skelögd från födseln, och därför kallades han El Bizco, "den skelögde". Enligt spanska Wikipedia var han en ovanligt skicklig skytt med både gevär och pistol.

Tillsammans med Manuel Melgares (född vid Torrox, senare bosatt i Algarrobo) och Frasco Antonio från Vélez-Málaga bildade han det band som på 1870- och 1880-talen skrämde hela Axarquía. Senare tillkom fler. Enligt en lokalhistorisk artikel (Legajos Sueltos, 2025) kidnappade bandet den 17 april 1877 en ung godsägare från Zahara de la Sierra och krävde 10.000 duros i lösen. Vid en krigsrätt i januari 1879 dömdes El Bizco och Melgares till döden – utan att vara gripna. Bandet levde på hotbrev till godsägarna, och 1885 dödade det två guardias civiles i en sammandrabbning vid Vélez-Málaga.

Mellan 1886 och 1889 upplöstes bandet. Frasco Antonio sköts av Guardia Civil när han hämtade pengar från ett hotbrev. Om Melgares dog i en uppgörelse inom bandet eller av feber är källorna oense om. El Bizco dog den 21 maj 1889 på Cortijo Grande vid Lucena i Córdobaprovinsen – enligt spanska Wikipedia "tydligen förgiftad, men till slut skjuten av Guardia Civil".

Hjälte eller mördare?

I El Borge mindes man honom som en bandolero generoso, en gavmild bandit som hjälpte sina bybor. Guardia Civil-översten José Osuna Pineda kallade honom i boken Hechos gloriosos de la Guardia Civil både modig och samvetslös. Enligt spanska Wikipedia berättar han om en sergeant som knivhöggs bakifrån på ett kafé mitt på ljusa dagen, och en guardia som sköts från en klippa ovanför vägen. Båda bilderna av El Bizco kan vara sanna på sitt sätt.

Enligt sägnen kommer de två hålen i vindflöjeln på kyrkan i El Borge från El Bizcos gevär. Det kan ingen bevisa. En annan sägen berättar att han ofta red till Venta de Alfarnate för att träffa en gift kvinna från Alfarnate.

Guardia Civil – grundat för att göra vägarna säkra

Den 28 mars 1844 inrättade staten genom kungligt dekret en ny poliskår till fots och till häst: Guardia Civil. Den 13 maj samma år omorganiserades den av hertigen av Ahumada, Francisco Javier Girón y Ezpeleta, kårens förste generaldirektör. Uppgiften var ordning och trygghet på landsbygden – och det betydde i praktiken vägarna, fälten och de öde trakterna där banditerna höll till. Ahumadas reglemente från 1845 gav kåren mottot "El honor es mi divisa" – äran är mitt valspråk.

Metoderna var hårda. På 1870-talet fick civilguvernören i Córdoba, Julián Zugasti, rykte om sig att krossa banden, och spanska Wikipedia nämner att Guardia Civil använde ley de fugas – fångar som "sköts under flyktförsök". Det slutliga slutet för banditerna kom med telegrafen, järnvägen och bättre vägar runt 1900. Den som kallas "den siste bandoleron", Pasos Largos från Serranía de Ronda, dog den 18 mars 1934.

Tidslinje

Det här kan du se i dag

Galería del Bandolero i El Borge

Det privata Museo del Bandolero i Ronda öppnade 1995 och var i 25 år stadens kända banditmuseum. I september 2020 köpte kommunen i El Borge hela samlingen, och i februari 2023 öppnade den som Galería del Bandolero i en ombyggd byggnad vid utfarten från El Borge mot Cútar. Enligt museet finns där omkring 1.400 föremål: vapen, kläder, dokument, tidningar, gravyrer och målningar om banditerna, Guardia Civil och de romantiska resenärerna – och kostymer från tv-serien Curro Jiménez.

Öppet onsdag–söndag kl. 10–14, måndag och tisdag stängt. Pris 5 € (≈ 37,30 kr.), 3 € (≈ 22,38 kr.) för pensionärer, studenter och unga, gratis under 6 år, guidad tur 15 € (≈ 112 kr.) (allt enligt museobandolero.com, per oktober 2026). Andra källor nämner eftermiddagsöppet och 3 € (≈ 22,38 kr.) i entré – kolla museets Google-sida eller ring 678 751 653. Du behöver inte boka. Museet har en särskild ingång för grupper och rörelsehindrade.

Byn El Borge

El Borge har knappt 1.000 invånare och ligger ca 250 meter över havet mitt i Axarquías russinland. Trakten är känd för sina muskatrussin, och Día de la Pasa, russinens dag, firas i september – tredje söndagen i september enligt flera källor (spanska Wikipedia skriver 16 september). Gå upp till kyrkan Nuestra Señora del Rosario med det åttkantiga tornet och titta efter vindflöjeln. Längs gatorna hänger kakelbilder om byns historia och seder.

El Bizcos barndomshem är i dag restaurangen och hotellet Posada del Bandolero på Calle la Peseta 1. Enligt El Español blev huset senare en oljekvarn; skorstenen, brunnen och kvarnstenarna är bevarade. Restaurangen fick en "Solete" i Guía Repsol 2024 och hade då bara öppet torsdag–söndag.

Venta de Alfarnate

Värdshuset ligger på den gamla kungsvägen Málaga–Granada, vid A-4152 ett par kilometer från byn Alfarnate, nästan 900 meter över havet. Här kan man äta och se ett litet rum med minnen av banditerna – plus kaklet om rånet 1850. Husets rätt är huevos a lo bestia. Enligt andalucia.com är det öppet tisdag–söndag kl. 11–19 (OpenStreetMap säger 10–18), telefon 952 759 388. Vad som är historia och vad som är krogskrönor är svårt att skilja åt: att El Tempranillo åt här är en sägen.

Ronda – en heldagstur

Serranía de Ronda var banditernas kärnland, och El Tempranillo och Pasos Largos höll till här. Ronda ligger ca 187 km från Playa Tropical – knappt 3 timmars bilresa åt varje håll, så det är en heldagstur. Kom ihåg att banditmuseet inte finns i Ronda längre. Vill du se samlingen, kör till El Borge.

Så tar du dig dit

Med bil till El Borge: Kör A-7 mot Málaga ca 42 km till Vélez-Málaga, ta A-356 en kort bit norrut och sväng av på de små bergsvägarna MA-3116 och MA-3112 via Almáchar till El Borge. Totalt ca 66 km och 1 timme och 10 minuter. De sista 12 km är smala och slingriga – kör lugnt (se fartkontroller och hyrbil).

Parkering: Kör inte in genom Arco de la Pasa, porten vid infarten. Fortsätt längs vägen och kör in på Calle Guillermo Pérez, där det enligt en reseblogg (augusti 2026) finns gratis parkering. Från parkeringen är det ca 900 meter runt förbi kyrkan och barndomshemmet till museet.

Heldagsturen El Borge – Venta de Alfarnate – Zafarrayapasset – hem via A-402 och A-7 är ca 210 km och drygt 4 timmars ren körtid i bergen. Starta tidigt.

Knapparna under kartan öppnar rutterna från Playa Tropical direkt i Google Maps. Vi har inte undersökt bussförbindelser – turen är klart enklast med bil.

Karta och rutter

Röd stjärna = Playa Tropical. Klicka på en punkt för namn och avstånd. Kartdata © OpenStreetMap.

Goda råd

• Kom onsdag–söndag förmiddag. Museet stänger kl. 14 och har stängt måndag och tisdag.
• Kombinera med lunch. Posada del Bandolero i El Bizcos barndomshem eller Cafe Bar Paco på torget. Posadan hade bara öppet torsdag–söndag när El Español skrev om den 2024.
• Bra skor. El Borges gator är branta och har trappor. Museet har en ingång för rörelsehindrade.
• Tanka och ta med vatten. Bergsvägarna är smala, och det är långt mellan bensinstationerna.
• Undvik värmen. På sommaren är det hett inne i landet. Vår och höst är bäst.
• Läs vidare. Gerillan i Sierra de Almijara fortsätter berättelsen om män i bergen och Guardia Civil på 1940-talet, och Berberpiraterna och vakttornen berättar om hotet från havet.

Öppettider och priser ändras. Kolla museets och restaurangernas egna sidor innan du kör 66 km upp i bergen.

Kronbelopp är omräknade med 1 € ≈ 7,46 kr och avrundade.