Smugglarna på kusten – tobak, åsnor och Carabineros från Maro till La Herradura

← Alla berättelser om pirater och smugglare

Varför smuggla just här?

Svaret är tobak. I Spanien var tobak ett statligt monopol: bara staten fick sälja det, och skatten var hög. Enligt Andalupedia var tobak redan från Filip IV:s tid på 1600-talet "den mest öppna och eftertraktade" smuggelvaran, och så förblev det länge. Andra varor var sidentyg, kakao, kryddor och i krigstid vapen och hästar. Rincones de Granada nämner också engelskt bomullstyg och tvål.

Varorna kom från Gibraltar. Britterna erövrade klippan 1704, och vid freden i Utrecht 1713 blev den brittisk. Andalupedia kallar det början på "en rasande smuggling". Gibraltar var frihamn, och här kunde man köpa tobak utan spansk skatt. Hur mycket det handlade om sa den brittiske politikern Sir David Wedderburn i underhuset den 16 juni 1871: på tre år hade ca 30.000 hundredweight amerikansk tobak kommit in i Gibraltar, och över 29.000 av dem – omkring 1.500 ton – hade skickats vidare "och hamnade utan tvivel i Spanien".

Från Gibraltar gick varorna med båt österut längs kusten. Costa Tropical hade det smugglarna behövde: branta klippor, många små vikar där man inte syntes från land, och berg strax bakom med stigar in till Granada och Málaga. Rincones de Granada beskriver klipporna vid Maro-Cerro Gordo och kusten under Contraviesa-bergen öster om Motril som ett landskap med "otaliga grottor och vikar där smugglarna lossade nattetid".

Smugglarvikarna

Vilka vikar användes när? Det är svårt att säga exakt. Smugglare förde inte bok, och vi har inte hittat källor med namngivna landstigningar från just våra vikar. Men landskapet talar sitt tydliga språk – och det var här myndigheterna placerade sina vakter:

• Cantarriján och El Cañuelo ligger längst in i djupa raviner mellan Cerro Gordo och Maro. Från havet kan man se dem, från land knappt alls. Ovanför vikarna står Torre Caleta och Torre de Cerro Gordo – det senare blev just carabinerernas utkiksplats.
• Maro: Klipporna öster om Nerja är fulla av små vikar som man bara når till fots via branta stigar eller från vattnet.
• La Herradura: Hästskoviken var på 1500-talet ett känt gömställe för piraterna. Senare fick den kustens viktigaste kasern för Carabineros.
• Calaiza: En liten stenvik under klipporna vid Almuñécar, som fortfarande bara kan nås via en brant stig eller från havet.

Kusten används fortfarande av smugglare. I december 2018 gick en snabb gummibåt med hasch i land just vid Calaiza, efter att radarn hade upptäckt den utanför Almuñécar (The Seaside Gazette). Om smugglingen i dag kan du läsa i Smuggling i modern tid.

Med åsnor och mulor över bergen

När varorna väl var i land skulle de vidare in i landet, där köparna fanns. Den vägen gick över bergen bakom kusten: Sierra de Almijara och Sierra Tejeda, som reser sig strax bakom Nerja och Almuñécar – Sierra Tejeda till drygt 2.000 meter. Bilvägar fanns inte. Allt bars på ryggen av mulor och åsnor av arrieros, muldrivarna, som också fraktade de lagliga varorna mellan kusten och städerna.

En rapport från överste José de Alabes den 16 april 1782 visar hur en smugglarkaravan kunde se ut. Rapporten handlar om en rutt längre in i landet, mellan Córdoba och Granada, genom Lucena, Rute, Iznájar och Montefrío. Här beslagtog soldaterna 15 hästar, 80 pund brasiliansk tobak, 14 gevär, tre muskedunder och åtta pistoler (Andalupedia). Smugglarna var med andra ord beväpnade.

Spår av den gamla trafiken över bergen finns fortfarande kvar. Junta de Andalucía beskriver ruinen av Venta de López, på stigen mellan Játar och Puerto de Cómpeta, som ett gammalt värdshus för herdar, muldrivare och handelsmän. Vilka stigar som just var smugglarnas har vi inte hittat dokumenterat – samma mulstigar användes av alla.

Romantik och verklighet

På 1800-talet blev den andalusiske smugglaren en omtyckt figur i europeisk konst och litteratur, med ståtlig dräkt, gevär och en åsna med tobak. Den mest berömda är nog smugglarligan i Bizets opera Carmen (1875). Verkligheten var gråare. Rincones de Granada skriver att smugglingen ofta hade den fattiga lokalbefolkningens tysta stöd. Men det var farligt: båda sidor var beväpnade.

Tullvakterna: från kustkompanier till Carabineros

Kronan försökte länge stoppa smugglingen. Före Carabineros bevakade Compañías de Infantería Fija de la costa de Granada – fasta kustkompanier – över 400 sjömil kust från Tarifa till Almería, med garnisoner bl.a. i Vélez, Almuñécar och Motril. Enligt Andalupedia var de "ett fast bålverk" mot smugglarna, men de kunde aldrig utrota dem: soldaterna var dåligt betalda och dåligt beväpnade, och de var rekryterade lokalt. Dessutom fanns tullvakter, resguardos, som patrullerade kuster och fält.

Den 9 mars 1829 inrättade kung Ferdinand VII genom kungligt dekret Real Cuerpo de Carabineros de Costas y Fronteras – "Kungliga karabinjärkåren för kuster och gränser". Kåren organiserades av fältmarskalk José Ramón Rodil och lydde under finansministeriet, inte under armén. Uppgiften var att bevaka kuster och gränser och bekämpa smuggling och skattefusk. År 1936 räknade kåren 16.096 man.

Carabineros flyttade in längs hela kusten. De använde de gamla vakttornen som piraternas tid hade lämnat efter sig: Torre del Diablo öster om Almuñécar hade carabineros från 1839, och Torre de Cerro Gordo blev deras utkiksplats på 1800-talet. Kanonfortet Castillo de La Herradura blev deras kasern. På andra ställen byggde man nya vakthus, casas-cuartel, nere vid stranden.

Rincones de Granada beskriver livet på stationerna: rektangulära hus i en eller två våningar med tjocka murar mot saltet. Vakterna bodde där med sina familjer, ofta långt från närmaste by, och en del gifte sig med kvinnor från trakten. Varje natt "gick de stigen" (hacer la vereda): de patrullerade sin bit av kusten i mörker och blåst tills de mötte vakten från nästa station. Sidan nämner Castell de Ferro och Calahonda som platser där carabinererna levde nära byn, och kasernen i La Mamola som ett klassiskt exempel. Om de byggnaderna står kvar i dag har vi inte kunnat bekräfta.

Inbördeskriget och Guardia Civil

När inbördeskriget bröt ut 1936 höll huvuddelen av Carabineros med den lagliga republikanska regeringen. Enligt spanska Wikipedia gick ungefär en tredjedel, 5.000–6.000 man, över till upprorsmännen. Efter Francos seger avskaffades kåren genom lagen av den 15 mars 1940. Uppgifterna och en stor del av männen fördes över till Guardia Civil, som hade inrättats 1844 för att upprätthålla lag och ordning på landsbygden. Från och med då var det Guardia Civil som bevakade kusten – också under åren efter kriget, då fattigdom och ransonering gjorde svarthandel, estraperlo, till en del av vardagen i hela Spanien. Om kampen mot gerillan i bergen under de åren kan du läsa i Gerillan i Almijara, och om de äldre landsvägsrövarna i Banditerna i bergen.

Guardia Civil höll till i Castillo de La Herradura fram till 2002 (en annan källa säger 2003). Många av de gamla vakthusen förföll. Vid mynningen av floden Río Torrox, ca 25 km väster om Playa Tropical fågelvägen, stod ruinen av en kasern för Carabineros på klippkanten. Den höll på att rasa, och 2017 lät Spaniens miljöministerium riva den för ca 50.000 € (≈ 373.000 kr.) och återställde klippan. Samtidigt tog man bort invasiva växter som hotade den sällsynta strandväxten Limonium malacitanum.

Tidslinje

Det här kan du se i dag

Castillo de La Herradura – carabinerernas kasern (9,5 km, 16 min)

Det låga stenfortet ligger mitt på strandpromenaden i La Herradura. Det ritades 1765 och stod färdigt 1771 som kanonfort mot piraterna, var sedan kasern för Carabineros och till sist för Guardia Civil fram till 2002. Kommunen rustade upp det 2007–2011, och i dag rymmer det Museo 1562 La Furia del Mar om flottans förlisning i viken 1562 – läs mer i Pirater och vakttorn. Enligt Almuñécars turistbyrås översikt från november 2025 har det öppet onsdag–söndag kl. 10–14 och 16–19. Vi har inte kunnat bekräfta det aktuella priset – kolla med turistbyrån.

Torre de Cerro Gordo – carabinerernas utkiksplats (13 km, 20 min)

Tornet från omkring 1600 står längst ut på udden väster om La Herradura. På 1800-talet hade det förlorat sin betydelse mot piraterna, och Carabineros använde det som utkiksplats. Härifrån kan du se ner i både La Herradura-viken och viken vid Cantarriján. Junta de Andalucías markerade led börjar vid Mirador de Cerro Gordo: en rundtur på 2 km, ca 40 minuter, medelsvår, med ca 150 meters höjdskillnad. Vill du inte gå hela turen kan du bara gå ner till tornet och tillbaka samma väg.

Viken vid Cantarriján (13 km, 20 min)

Stranden strax väster om Cerro Gordo är i dag en fridfull naturiststrand med två strandrestauranger. På sommaren (2026: 15 juni–10 september) är vägen stängd för bilar, och en pendelbuss går ner från parkeringarna vid N-340. Resten av året kan du köra ner eller gå de ca 1,5 km. Läs mer i Maro-Cerro Gordo.

Torre del Diablo – Almuñécar

Tornet på klippan ovanför stranden Playa de Cabria, öster om Almuñécar, syns från den gamla kustvägen N-340. Det byggdes omkring 1766, och från 1839 bodde carabineros där. Det finns ingen markerad stig upp, och den sista biten är brant – njut av det från vägen eller stranden.

Paseo de los Carabineros – Nerja (30 km, ca 30 min)

Mitt i Nerja, under utsiktsplatsen Balcón de Europa, ligger den lilla stranden Calahonda med fiskebåtar och klippor. Härifrån gick Paseo de los Carabineros, en stig under klipporna längs havet österut mot stranden Burriana. Enligt The Seaside Gazette invigdes den i mitten av 1990-talet men stängdes efter stenras omkring 2002. Första etappen från Calahonda rustades upp för ca 314.000 € (≈ 2.342.440 kr.), betalt av provinsen Málaga, och var klar i juni 2021, med nya trappor ner till stranden och två utsiktsplatser. Om resten är öppen i dag har vi inte kunnat bekräfta – följ skyltarna och gå aldrig förbi en avspärrning. Varför stigen heter så står inte i källorna, men namnet påminner om vakterna som en gång patrullerade kusten här.

Kombinera gärna turen med Nerjagrottorna eller Frigiliana, där du ser bergen som mulstigarna gick över.

Så tar du dig dit från Playa Tropical

• Castillo de La Herradura: Kör västerut längs N-340 till La Herradura och ner mot strandpromenaden (Paseo Andrés Segovia). 9,5 km, ca 16 min. Parkering på gatorna bakom promenaden – på sommaren kan det vara svårt.
• Torre de Cerro Gordo och Cantarriján: Fortsätt längs N-340 förbi La Herradura mot Nerja. Mirador de Cerro Gordo ligger precis vid vägen, med parkering vid utsiktsplatsen och restaurangen. Lite längre fram ligger parkeringarna till Cantarriján. 13 km, ca 20 min.
• Nerja och Paseo de los Carabineros: Via A-7 eller N-340 till Nerja, ca 30 km och 30 min. Enklast är det underjordiska Parking Balcón de Europa under Plaza de España. Därifrån är det ett par minuters promenad till Balcón de Europa och trapporna ner till Calahonda. Gatuparkering är nästan omöjlig.
• Med buss: ALSA:s kustbussar mellan Almuñécar och Nerja stannar i La Herradura och i Nerja – se bussar. Till Cerro Gordo behöver du bil eller taxi.

Knapparna under kartan längst ner öppnar rutterna från Playa Tropical direkt i Google Maps – både turen direkt till kasernen i La Herradura, smugglarkusten västerut och promenaderna. Se också parkering, hyrbil och hastighetskontroller – N-340 vid Cerro Gordo är smal och slingrig.

Praktiskt

Toaletter

• La Herradura: OpenStreetMap visar en gratis offentlig toalett på promenaden ca 200 m från Castillo de La Herradura.
• Nerja, Calahonda: OpenStreetMap visar gratis offentliga toaletter nere vid stranden Calahonda.
• Cerro Gordo och Cantarriján: Inga offentliga toaletter som vi har kunnat hitta. Använd restaurangen vid utsiktsplatsen eller strandrestaurangerna – som gäst.

Mat

• La Herradura: Promenaden runt fortet är full av restauranger och strandbarer. Prova espetos – sardiner grillade på spett över öppen eld. Läs mer om mattraditionerna.
• Cerro Gordo: Restaurangen vid Mirador de Cerro Gordo. Vi har inte kunnat bekräfta öppettiderna.
• Cantarriján: Två strandrestauranger i den första viken, bl.a. La Barraca med fisk och skaldjur.
• Nerja: Gatorna runt Balcón de Europa och Plaza de España är fulla av tapasbarer och restauranger.

Till fots och tillgänglighet

Castillo de La Herradura ligger vid den platta promenaden och är lätt att nå. Stigen till Torre de Cerro Gordo är av sten och grus, utan skugga – inte lämplig för rullstol eller rollator. Ner till Calahonda i Nerja är det trappor. Torre del Diablo ser du bäst från vägen.

Karta och rutter

Röd stjärna = Playa Tropical. Klicka på en punkt för namn och avstånd. Kartdata © OpenStreetMap.

Goda råd

• Börja i La Herradura. Kasernen och museet ger bakgrunden – kolla öppettiderna på turistbyrån före turen.
• Ta med bra skor och vatten. Stigarna vid Cerro Gordo är av sten och grus, och det finns ingen skugga.
• Kom tidigt på sommaren. Parkeringarna vid Cerro Gordo, Cantarriján och i Nerja blir snabbt fulla.
• Håll avstånd till kanten. Klipporna är branta, och det faller ner stenar. Gå aldrig förbi en avspärrning på Paseo de los Carabineros.
• Kör längs N-340. Den gamla kustvägen går förbi tornen och vikarna – motorvägen går i tunnlar.
• Läs vidare. Pirater och vakttorn berättar varför tornen byggdes, och Havet vid La Herradura handlar om att snorkla och segla i vikarna.

Ser du något misstänkt på stranden i dag – t.ex. en båt som lossar nattetid, eller paket som har flutit i land – rör det inte, gå därifrån och ring 112 eller Guardia Civil på 062.

Kronbelopp är omräknade med 1 € ≈ 7,46 kr och avrundade.